Lisitalou

en häl

2012-02-01T20:07:00.003+01:00

en häl stickas genom att minska 1 m på varje sticka var 3e varv 3 ggr, och därefter på varje varv tills 6 m återstår på varje maska.

tankar om provlappen

2012-02-01T11:40:00.002+01:00

Att tvivla är att aldrig komma fram, att ständigt börja om på nytt eller att inte ens våga starta. Kanske är det därför som jag aldrig vill sticka provlappar. I stickningen kör jag på, full fart utan att fundera på om jag verkligen kan, vill eller vågar. Efter vägen brukar det gå bra att lägga till eller ta ifrån. Att alltid sticka klart. Det går alltid att sticka en till. Önskade jag mig bara en sak så vore det samma mod i verkligheten.

en grön rand

2012-02-01T10:34:00.003+01:00

den första hälen är påbörjad. hälen stickas för sig innan resten av foten stickas vidare. en garnstump i avvikande färg stickas in över halva strumpans maskor. dessa massor plockas sedan upp för platsen där foten ska sticka ut.

återbruk

2012-02-01T10:31:00.005+01:00

klipper sönder avdankade sommarlinnen som blir till mössfoder. det känns bra att återbruka. jag känner mig oväntat chic.

en bena bak på benet

2012-01-22T14:17:00.002+01:00

en ny början

2012-01-22T14:15:00.001+01:00

kanske går det att trassla sig ur det här så att det blir nåt till slut. följer tant koftas uppifrån och ner mönster

provstick - repa upp - trassel

2012-01-15T22:44:00.001+01:00

knästrumpans matematik

2012-01-15T22:25:00.004+01:00

inspiration

2012-01-12T21:54:00.002+01:00

mammas skidstrumpor

grå tröja

2012-01-08T10:26:00.002+01:00

90 maskor på rundstickor nr 7 med ett gammalt isländskt ullgarn tillsammans med en tunnare tråd alpaca. för ärmarna la jag upp 40 maskor. en tunn resårrand i början och i hals- och armavslut. mycket varm!

en helarm

2012-01-06T13:07:00.002+01:00

en halvarm

2012-01-03T12:32:00.003+01:00

det där med provlapp...

2011-12-29T16:15:00.002+01:00

är ju ganska tråkigt. men egentligen en ganska bra idé...

lite längre

2011-12-29T16:14:00.003+01:00

mönster, mönster, mönster.

2011-12-27T20:33:00.002+01:00

en början

2011-12-24T09:11:00.003+01:00

Jag la till ett garn, bytte stickor till nr 7 och minskade antal maskor till 100. Men det ska fortfarande bli en tröja...

enkelt blir svårare och svårare...

2011-12-11T11:14:00.000+01:00

inspirerad av mamma p's enkelstickningsprojekt blev det först en liten topp stickad med bara rundstickor. onöjd med resultatet kastade jag in den i maskin för tovning, om inte annat så för att använda filten till att sy tofflor. men jag gillade känslan i det stickade efter tovningen och klippte upp och gjorde en kofta. nu fattas bara en knapp för att den ska bli komplett!

mina första fingrar...

2011-10-02T15:36:00.002+02:00

...med öppet avslut för att senare kunna anpassa längden exakt.

på ålderns höst...

2011-10-02T15:35:00.000+02:00

rött

2011-10-02T15:33:00.001+02:00

det blev en röd färg...

...till de röda bären.

Först kom handen

2011-08-27T10:49:00.000+02:00

Vanten klättrar långsamt upp för handen. Stor och stark och med åren alltmer ådrig. Den tycker själv att lederna är för knotiga. Handen kan. Snickra, måla, paddla, styra, ställa, laga. Och sen igen. Vacker hand under vante. Två trådar tvinnar långsamt fram och vanten blir grön. Men först kom handen.

handen

2011-08-11T22:35:00.000+02:00

en studie i grönt

2011-08-05T09:00:00.000+02:00

för att det är sommar kanske...

dörrpostposering i tvåändsstickade mönstersockor

2011-07-26T20:46:00.000+02:00

runtruntrunt

2011-07-19T19:13:00.001+02:00

inspirerad av mamma p:s russla-projekt, bara rundsticka eller strumpstickor och inga sömmar, blev det nån slags top, lite marräng-aktig.

alla stora ekar

2011-07-19T19:12:00.001+02:00

har en gång varit små

bor på balkongen

2011-06-02T11:53:00.000+02:00

en socka på foten bättre än två strumpor i lådan

2011-06-01T20:47:00.001+02:00

min första tvåändsstickade socka. inte nåt man slänger ihop på en kväll, men inte heller så svårt som jag trott. bara en kvar för komplett fotvärme.

det kom med posten...

2011-05-14T12:09:00.001+02:00

en skatt z-tvinnat...

Runt

2011-05-10T22:19:00.000+02:00

Förra året vid ungefär samma tid stickade jag också strumpor, konstigt att jag får sånt sug efter strumpstick precis när sommarvärmen kommer. Får en känsla av att tiden inte går framåt utan bara runt, runt, runt, som maskorna på en rundsticka.

flygstick

2011-04-22T07:01:00.000+02:00

nyinköpta trästickor inför påskflyg.

Sockor? Kanske.

2011-04-21T08:28:00.000+02:00

Blommiga boxningshandskar

2011-04-16T23:46:00.000+02:00

m=maskor

v=varv

garnåtgång - ca 3 nystan

Jättelovikor: Lägg upp 32 m av eskimogarn på stickor nr 6. 1 v avigt. 10 v slät. Vänd ut och in, sticka 22 v slät. Tumkil: öka 1 m/v på höger sida för höger vante, vänster sida för vänster vante. Gör detta i 4 varv. Lägg upp 8 m på anna tråd för för tummen.

Sticka 7 v på handen. Öka 1 på varje sida av handen och sticka tillbaka över handrygg, på så sätt stickas handryggssidan 2 ggr medan handflatssidan stickas 1 gång, för att vanten ska få rätt boxningsböj. Upprepa var 7:e v, 3 gånger till.

På v 24 avmaskas vanten som vanliga lovikor.

Tova i maskin i 40 grader. Forma efter handen (utförs helst i boxningsposition).

Brodera fram en bukett!

nu blommar det

2011-04-16T11:29:00.001+02:00

Boxningsvantarna har fått sina blommor. Nu är det bara att vänta på nästa vinter...

brodera boxningsvante

2011-04-06T11:22:00.001+02:00

boxningsvantarna är tjocka och tuffa att brodera i, en hand inne i vanten som får möta upp, dra ut nålen och dra till tråden, in i vanten igen, spetsiga ändan upp, samma hand ut ur vanten, möta upp på ovansidan, dra igenom nål och tråd. men dom ska väl vara sådana, boxningsvantar: hårda att handskas med.

tidig morgon i köksfönstret

2011-03-23T09:37:00.000+01:00

från vänster: vitlök, okänt frö, chili, tomater som ännu inte vaknat

åker bil ett par dar

2011-03-23T09:08:00.000+01:00

stickar inte, men höjer volymen i stereon och ser solen gå upp med nyuppslagna ögon i smala springor

tovade vantar...

2011-03-18T22:52:00.000+01:00

...blev ett par boxningshandskar

jättelovikorna klara

2011-03-13T00:11:00.000+01:00

jättevanten

2011-03-03T16:30:00.000+01:00

och hon lade sin lilla graciösa hand på låret och tittade drömmande ut genom bussfönstret...

Utanför pendlingstid

2011-02-28T12:01:00.000+01:00

blev mössan klar

flätar

2011-02-26T23:34:00.000+01:00

flätar mig långsamt fram. i vägdiket slingrar gula plaströr omkring som långa, sällskapssjuka snokar och byggjobbarna som för länge sedan gnuggat sömnen ur ögonen rör sig med reflexprydda lemmar och röda hjälmar mot en ovanligt vacker morgonrodnad.

05:30

2011-02-26T23:32:00.001+01:00

är bara tidigt i förhållande till när man går och lägger sig. hur satan går man och lägger sig i tid?

nytt projekt

2011-02-26T23:24:00.000+01:00

tänker att åtta timmar om dan, plus två timmars pendling, fem dar i veckan är ett hårt liv. men jag hinner läsa ut en bok på ett par dar och sticka en mössa på knappt en vecka. vad mer kan man egentligen begära?

yllebroderi på tvåändsstickade halvvantar

2011-02-26T23:17:00.000+01:00

höger hand i farten...

och vänster hand på ett busshållsstopp.

hem till mig

2011-01-30T21:56:00.001+01:00

första torkningen

2011-01-16T14:57:00.001+01:00

med nystickad lintrasa

före och efter

2011-01-16T14:38:00.000+01:00

tovning

julstickning

2010-12-25T16:53:00.001+01:00

bara hälften kvar...

vantar, vantar, julvantar...

2010-12-13T14:48:00.000+01:00

i väntan på att yllebroderi-boken på biblioteket ska bli ledig...

2010-12-13T14:43:00.000+01:00

som en mjuk smällkaramell i soffan

2010-11-25T13:13:00.000+01:00

sparat svårmod

2010-11-17T15:55:00.000+01:00

missmodet skulle kunna vara ett symptom på mörka mornar, köldnarade fingrar, och regnvåtsgråa soppluncher. men det skulle också kunna vara nåt som finns sparat djupt där inne. ett spår av det förgångna. ett genetiskt minne från den gamla hårda tiden, då när det begav sig. när jag läser Sara Lidmans Din tjänare hör måste jag undra om inte allt det där har satt sina spår:

”I dessa hungertider kunde man ofta vara osäker på om man hade att göra med en död eller en levande. Ja den egna kroppen blev opålitlig. Den kunde utan förvarning sväva ut och gå en bit framför människan, synlig men genomskinlig, och sedan återkomma lika motståndslös. Där stod människan och hickade och svajade och sa: men jag själv då, vars var jag då, medan jag gick där framme, utom mig?”

undrar om det kanske är minnet av tomma magar och köldbetna lemmar som sitter någonstans mitt emellan mjälten och njuren som triggas lite extra av svårmodiga november. hur som. tiden går. nu finns tid. tid att måla kort och skriva brev. tid att uthärda och vänta på att det går över. det går alltid över.

nöjd kan man vara sedan

2010-11-17T14:30:00.000+01:00

att läsa Bang är att höra 30-talets käcka radioröst direkt ur texten. förnumstlig, intelligent och gravallvarlig. eller som Lotta Olsson skrev i söndagens DN:

"Mycket av Bangs liv kan man beklaga. Alkoholproblemen, till exempel. Men depressionerna blir jag trots allt mest imponerad av. Olycklig? Ja! Hela tiden! Men mest för att hon tog livet på större allvar än de flesta. Är det inte så man bör leva? Nöjd kan man vara sedan, när man lutar sig tillbaka. Lycka är överskattat."

känns skönt att tänka på i novemberrusk, när man hamnar i grop (som Bang uttryckte det), när man utsätts för storflinande lyckokonsulenter eller klackklickande käcka bemanningsföretagsrekryterare.

delarna av det hela

2010-11-17T13:10:00.000+01:00

att vara konsekvent verkar ju vara nyckeln till framgång. att välja ett spår och sen inte byta fil. hur man nu gör det när det finns så många delar, och så många olika sätt att sätta ihop dem på. det här ska i alla fall bli en kudde. inspirerad av förra numret av Hemslöjden och av de hetvattenstvättade ulltröjorna som stått i oförlåtande givakt i garderoben.

lösen

2010-11-17T13:05:00.000+01:00

glömmer bort lösen, sen hittar jag det igen...

ugglan och staden

2010-03-20T11:45:00.001+01:00

det blev ett litet lapptäcke av tyger med tryck från kurbitsistan och lite annat gammalt och lite broderat.

hon den där

2010-02-23T22:10:00.001+01:00

Livet föddes på jorden. Hon är kanske inte magisk eller helig, bara ganska speciell och otroligt envis. Livet uppstod här. Livet gillar läget här. Det enda hon vill är att överleva. Vi är alla små delar av henne, hon är hela oss.

Hon breder ut sig över tid och rum som ett tunt rotsystem, trevar sig försiktigt framåt, rinner ner i sprickor, tar sig runt hinder. Drar sig tillbaka och väntar för att strax därefter åter igen avancera snabbt framåt. Livet delar ut sig i så många olika livsformer och individer som är möjligt. Det är smart.

Det enda livet vill med mig är att öka sina chanser att överleva, och det enda jag egentligen vill är exakt samma sak.

på café

2010-02-23T22:05:00.000+01:00

på det där cafét har dom lite lustiga målningar på väggarna, men dom har väldigt fina mattor som man sitter på. tyckte dom var så fina att jag ville sticka av...

purgatorium

2010-02-23T21:42:00.000+01:00

när dom planterade skärselden precis bakom gravarna...

en drake på magen

2010-02-20T11:57:00.000+01:00

långsamhetens lov

2010-02-16T10:41:00.000+01:00

Jag har fått pipettaxel. En långsamt molande smärta i kopplingen mellan kropp och arm som lovar att aldrig någonsin försvinna. Åldern petar mig i armen och viskar med ett retfullt skratt:
-Du ska dö, du ska dö, du ska dö!
Det är inget farligt, jag kommer förhoppningsvis inte att dö än på ett tag, men jag blir påmind om att det faktiskt kommer att ske och det får mig att fundera. Ska jag förbli labbass för resten av mitt liv? Eller laboratorieassistent som det egentligen heter. I en liten ombyggd skrubb utan fönster spenderar jag mina dagar med ett fast grepp om det där lilla sugverktyget pipetten. Jag experimenterar. Mina resultat är en liten del i något som ska användas till något annat som i sin tur kan innebära en större förståelse för hur olika gifter beter sig i naturen. Ungefär så. Det är svårt att se raka linjer. Jag ser mest pipetter, provrör och bakterier. Jag tänker på den där insikten om den akuta nödvändigheten att förändra världen, nio år gammal och nyheten om ozonhålet kröp in under tröjan och knöt ett snöre runt mellangärdet, svårt att andas: Något Måste Göras Nu!

Nu tänker jag på långsamheten. Det är nog den långsamma förändringen som har den största potentialen i att bestå. Små, konstanta retningar på rätt ställe kan tillslut orsaka kursförändring. Utan rubriker eller bombastiska ledmotiv. Små steg på väl upptrampade stigar. En cykel, en grönsaksgryta och en fint utformad inhibitionskurva. Jag fattar pipetten med vänster hand för att avlasta axeln vilket resulterar i att jag skakar pipetten istället för provröret inför varje provtagning. Skrattar åt mig själv i min lilla skrubb. Hjärnan tänker: skaka provet och den vänstra handen skakar lydigt, så som den hittills alltid gjort, bara det att i den handen ligger inte längre provet, utan pipetten. Igen och igen och igen. Vanan är svår att bryta.

In till skrubben når inga radiovågor. Det är bara jag och ljudet av en magnetomrörare. Hjärnan fylls med siffror. Ett, två, tre. Tre gånger tre komma sex milliliter. Hundra mikroliter gånger trettiosex. Ett, två, tre. Den avskärmade instängdheten blir en fristad från yttre impulser men det som sker här inne ska en dag flyttas ut i riktigheten och den verkliga världen kommer in i skrubben varje gång jag öppnar dörren och stiger in. Ibland med huvudvärk, ibland alldeles för trött, ibland euforiskt lycklig men mest bara vanlig.

En arbetskollega påpekar att jag kan sänka bordet vid vilket jag arbetar för att minska axelvärken. Med hjälp av vaktmästaren anpassar jag mitt labb och inser snabbt att femton centimeter gör hela skillnaden. Men jag har redan blivit ganska bra på att pipettera även med vänster hand. Fortsätter så att växla arm. Lösningen ligger väl där, i att både vänja sig av med ett ensidigt nedbrytande beteende och se vilka små rent tekniska och materiella förändringar i omgivningen som kan göra störst skillnad. Pipettaxeln återhämtar sig långsamt, men lovande.

test

2010-02-04T21:47:00.000+01:00

testar lite. svårt att få till rörelse när man inte kan sudda bort utan bara lägga dit... har inte riktigt lärt mig kamerafokus heller...

fiskmobil

2010-01-24T15:07:00.001+01:00

som lätt hängs in i garderoben när man tröttnat på den...

bakdag

2010-01-23T16:53:00.000+01:00

kosmiska motiv

2010-01-15T10:27:00.001+01:00

Tänkte jag skulle lära mig brodera, tänkte jag skulle börja med att brodera universum, där är det ju ändå mest bara tomrum. Lyssnar på Lyssnarens Guide till Galaxen och undrar vad det egentligen innebär att tyngdkraften smiter ut i en annan dimension. Nålar fast en nebulosa under djup kontemplation och blir yr i skallen av universums oändliga komplexitet.

en stor, tvåändsstickad, smått epileptisk högervante

2010-01-15T10:26:00.001+01:00

tror tyvärr inte att garnet räcker till hela vänstern...

fler pengapungar än penningar på banken...

2010-01-15T10:24:00.000+01:00

två riskdaler och fem öre euro

2010-01-07T20:58:00.000+01:00

pengapung

vattendjur på västkusten

2010-01-05T13:15:00.001+01:00

maysan visade hur man virkar smådjur. hur kul som helst.

röd saltvattensguldfisk och havsabborre

blå sjöstjärna

nån slags manet

sockhälsträning

2010-01-05T13:14:00.001+01:00

spetssjal

2010-01-05T13:12:00.001+01:00

tack för mönstret pe! jag är inte helt nöjd med färgen, och kanske att den ska vara lite längre. men det var väldigt skoj att sticka, tror jag ska prova en till.

trycka tyg och sy

2009-10-25T21:10:00.001+01:00

en utklippt schablonbild.

rolla på färg och stryka

sy....

det blev en liten slags necessär.

skådebröd

2009-10-24T00:18:00.001+02:00

ett skådebrödsförsök. det ska vara blad på en krans. det ligger på en kökshandduk som jag tror att min mammas faster Sigrid har broderat. hennes initialer blev Safe, det är lite lustigt.

hej

2009-10-18T20:34:00.000+02:00

fallet

2009-10-18T20:12:00.000+02:00

lerfilm 1

2009-10-18T20:07:00.000+02:00

vantar

2009-10-18T17:15:00.001+02:00

lagom till kylan blev dom klara

käringar

2009-07-31T12:20:00.001+02:00

dansande käringar, mönster från boken "sticka efter gamla nordiska mönster". den boken är guld! skulle kunna ha blitt fina vantar, men det blev ett litet armband istället.

parallelt

2009-07-30T09:42:00.001+02:00

stickorna böjer sig av handkraften.

klöver

2009-07-30T09:40:00.001+02:00

Det skulle bli nåt slags klövermönster, men kontrasten mellan färgerna är för liten så det syns inte. Jag lägger ner.

vantigt mitt i sommarn...

2009-07-27T12:40:00.001+02:00

nästa projekt

2009-07-23T09:23:00.001+02:00

ett par vantar från i höstas. också tvåändsstickat. dom blir väldigt figurstickade. precis efter handen. ser lite ut som serietidningshänder när man har dom på sig.

godisvantar

2009-07-23T09:21:00.000+02:00

en cykelvante klar. one to go. min mamma sa att det såg ut som såna där hårda apelsingodisar som hon åt när hon var liten. godisvantar kanske...

tvåändsstick

2009-07-11T17:55:00.001+02:00

sommarens tvåändsstickningsprojekt. det ska bli ett par vantar. ett par cykelvantar kanske. mönstret ser lite ut som cykeldäck tycker jag.

nystning

2009-07-11T17:52:00.000+02:00

postordrade lite z-tvinnat garn och satt uppe halva natten och nystade istället för att vila inför sista rapport-skrivar-dagen. inte bra.

frivolitetsängleörhängen

2009-07-09T08:57:00.001+02:00

pinned down

2009-07-09T08:56:00.001+02:00

små frivoliteter på tork.

pippi

2009-07-09T08:54:00.001+02:00

många-sommar-långt projekt äntligen klart.

mormors aristokratkakor och nyslagna frivoliteter

2009-06-26T14:07:00.000+02:00

det bidde en...

2009-06-20T13:56:00.001+02:00

stickade en stor väst...
som jag tovade. den blev jätteliten, och ganska kompakt. mer som en liten rustning mot alla dom där slagen som man kan få över nyckelbenen...

det fick bli ett litet broderiförsök

avbruten sjal

2009-06-20T13:54:00.000+02:00

jag tröttnade på sjalen och den bidde inte större än att den passar en liten mjukis-eton

hem ljuva hem

2009-06-16T10:35:00.001+02:00

sedan en vecka tillbaka går jag över alldeles tokgröna gräsmattor och helt otroligt rena gator i göteborg. sverige är så rent. och så ordnat. ibland ser det nästan absurt ut. som bostadområdet i backa som jag besökte igår. exakt likadana hus, jättemånga, bredvid varandra. och inte en människa på gatan. som hämtat ur en instruktionsfilm om något som man inte vill lära sig.

men det är skönt också. lite lättare. jag tycker om att åka spårvagn och flytta lite på mig så att jag hamnar tätt tätt intill den som råkar sitta bredvid och veta om att sannolikheten att den här människan kommer att överföra loppor till mig är minimal. det är skönt.

jag flyttar in i en ny alldeles egen förstahandslägenhet. packar upp lådor. hittar gamla fina saker. stickar lite. en grön sjal.
först tänkte jag att den var vårbjörksgrön. sen inser jag att man nog brukar säga snorgrön. men kanske kan man också säga rebellgräsgrönt. som det där gräset som växer på ställen där man inte förväntar sig det. som upp ur svartglansig asfalt, eller under den där stenen som man har lyft på för att fånga sig en mask. rebellgräsgrön sjal. vi får se...

Lång resa och vägblockader

2009-06-16T09:38:00.000+02:00

Efter att ha fått lukta lite på djungeln i staden Tarapoto bestämde jag mig för att resa tillbaka. Det gick rykten om att vägarna skulle blockeras av ursprungsbefolkningen och att det sedan skulle bli svårt att ta sig fram. Det har hänt många gånger förut och enda vägen ut ur Tarapoto blir då med flyg. Jag köpte min biljett och bussbolaget bekräftade att vägarna fortfarande var framkomliga. Jag valde att köpa en biljett till kuststaden Trujillo, hela resan i en och samma buss. Lyx! Den första biten är en slingrig väg som bitvis inte är asfalterad och hälften av dom stackars passagerarna på övervåningen mådde illa. Värdinnan sprang omkring och delade ut plastpåsar. Sent på kvällen kom vi fram till Pedro Ruiz där vi fick mat, därefter rätar vägen ut sig och resan blir mycket behagligare. Mitt i natten kommer vi fram till en lång bilkö. Mitt ute i ingenstans, alla bilar är avstängda och antingen sover förare och passagerare eller så har dom övergett sina fordon. Det ser ut som att dom har stått där länge. Himlen är stor och svart och stjärnorna så klara och tydliga att dom verkligen framträder som tredimensionella objekt och inte bara som diffusa ljusa punkter på en mörk bakgrund. Vår buss smyger förbi den spöklika bilkön. Kilometer efter kilometer med parkerade fordon. Tillslut kommer vi fram till en vaktpost. Männen som ligger och vilar i gräset reser på sig. Alla har varsitt träspjut.
-Ni kan inte komma fram. Det är stopp där framme, det går inte att komma förbi, ingen idé att försöka!
Vägblockaden har tydligen redan börjat. Ingen vet hur länge den kommer att vara. Bussen parkerar och vi väntar på gryningen. Jag måste kissa flera gånger under natten och går ut ur bussen. Natten är varm och så kompakt att det känns som om själva mörkret skulle kunna svälja mig. Jag känner mig lite lös. Som om vad som helst skulle kunna hända.

Tidigt nästa morgon börjar ett rykte gå om att vägblockaden kommer att lyftas för gångare en och en halv timme med start klockan sju. Vad ska vi göra? Det finns ingen täckning för mobilerna och busschafförerna vill inte ge oss några råd. Dom sitter i förarhytten och äter sin medhavda frukost och vill inte ta ansvar för något. Alla får göra som dom vill. Sen börjar folkvandringen. Ett väldigt lämmeltåg av människor börjar långt bak i kön, passerar oss och fortsätter fram emot vägblockaden. Vi bestämmer oss kollektivt för att göra likadant. Vi tar våra väskor och börjar gå. Blockaderna består av hinder som dom 3500 samlade indianerna lagt ut; stenar, buskar och träd. En lång bit av vägen är avstängd och vi får gå i lite mer i en timme i den varma morgonluften innan vi passerat alla hinder. Överallt står männen med sina träspjut och tittar på oss när vi passerar.
På andra sidan finns en buss från samma bussbolag som jag rest med som kommit från Trujillo. Vi får gå ombord och resan mot kusten fortsätter.

28 timmar efter att resan startat, efter vägblockad, vägras och många långa cumbiavideos på tv:n i bussen (cumbia är favoritmusiken i Peru, något monoton efter ett tag) kom vi fram till Trujillo. Farvälkyssar till medpassagerarna, djupa andetag av den friska kyliga luften, en lång dusch, och sen sov jag ganska bra.

Efter att jag kommit tillbaka till Sverige har jag fått höra att situationen i Peru har förvärrats. Polis och militär begav sig till området för att få indianderna att lyfta blockaderna och i strider dem emellan ska flera människor ha dödats.
En notis i DN.:
http://www.pastan.nu/cm/2.145/nyheter/varlden/urbefolkning-far-stod-i-peruprotester-1.889870

Demonstrationerna handlar om att regeringen vill stifta lagar som gör att områden i amazonasdjungeln som traditionellt tillhört indianderna kan exploateras och säljas till utländska intressenter.

sju timmar senare

2009-05-25T00:26:00.000+02:00

Celendín - Leimebamba. Bussen i annu samre skick an den forra. 7h. Smal vag. Brant upp, brant ned, brant upp mellan hoga berg kladda i mjukt gront. Langst ner i en dal korsar vi floden Marañon, vild och brun. Sen stannar bussen och i topiskt selvatiskt klimat kan vi kopa dricka, gelatina, kokosnotter och mandlar. Det finns fler folk an det finns saten i bussen och i gangen precis bredvid mig sitter en familjefar pa en plastpall (sju timmar!), och han luktar valdigt illa (sju timmar!). Tillsammans med honom reser dottern med sitt spadbarn och en annan kvinna som antingen ar fru eller en till dotter, ocksa hon med sitt barn. Barnen grater i kapp (sju timmar!).
Forsta filmen som dom visar ar en dokumentar om den sista ororda djungeln, som jag inte kommer ihag vad den heter. Filmen borjar med att folja tre man som ar pa vag till floden for att fiska. Nar dom kommer fram visar det sig att mannen som fatt i uppdrag att ta med sig bete har tappat det pa vagen. Han vander ut och in pa fickorna, inget dar!
-Ta av dig stoveln, sager kompisen.
-Ta av dig stoveln, dar finns extra kott.
Sa tar han fram sin machete och karvar av en bit av kompisens fot. Dom far napp direkt.

Nar morkret faller avtar svettattackerna som varit en blandning av en reaktion pa varmen och radslan for att vagen ska rasa samman under oss. Riktigt radd i Peru har jag nog bara varit nar jag akt buss langs bergsvagarna. Ibland stannar vi och chaufforerna (dom ar tre stycken) gar ut for att sla pa dacken med stora stenar som ligger langs vagen. Jag har sett det beteende forut men fattar inte riktigt varfor dom gor det. Kanske for att forsakra sig om att dom sitter fast. En gang gar dom ut for att doda en orm som dom kort over.

Ett antal ganger under kvallen kanner jag en stark doft av marijuana. Jag kan inte se personen som roker och svettattackerna kommer tillbaka nar jag inser att doften troligtvis kommer fran forarhytten.

Tva timmar for sent, (precis i tid hora peruana...) kommer vi fram till Leimebamba. En liten by pa 2000 meters hojd dar det tydligen ska finnas mer hastar en manniskor. Jag hittar mitt vandrarhem pa en gang och sangen visar sig vara den skonaste som jag sovit i sen jag kom till Peru.

Hasta Luego Cajamarca!

2009-05-25T00:17:00.000+02:00

Jag lamnade Cajamarca i en utav dom dar bussarna som ser ut som om den har anvants i linjetrafik i tre mer valbestallda lander innan den till slut hamnat i Peru. Fyra timmars bussresa osterut mot Celendín. Jag satt mitt i en grupp evangelister som borjade sjunga hejdlost efter halva vagen.
-Señoras y señores... Vi ska sjunga nagra sanger for att hedra var herre, men observera! Vi tar inte betalt, ingenting!
Och sen borjade dom. 10 solosangare med var sin rytm och en aldre herre med dragspel som spelade kolossalt daligt. Pastorn, en aldre korpulent herre med auktoritar hallning forsokte forgaves klappa handerna pa ratt stalle, men det lat mer som en langsam och osaker en-mans-applad utan entusiasm. Med dom daliga bergsvagarna var jag radd att falsksangen skulle fa cahufforen att kora av vagen.
Jag ar pa vag mot Tarapoto, gransen mellan bergen och djungeln. Jag vill uppleva lite djungel innan jag atervander hem.

un sol cincuenta och recontra tejiendo

2009-05-13T16:01:00.001+02:00

Jag och min lägenhetskompis Anna hade lite tröjtryckarverkstad i helgen.

Anna gjorde en mototaxi. Det finns hur många såna som helst här. Mopeder med nån slags överbyggnad och en liten bänk där bak. Det finns plats för ungefär två personer, med Peruanska mått finns det plats för en hel familj. Men då går det också ganska långsamt i uppförsbackarna... Det kostar 1.5 soles att åka mototaxi, ungefär 4.50 kronor.

Jag gjorde en dam som går och spinner garn. Ofta ser man kvinnor spinnandes, nystandes och stickandes och dom gör det lika mycket sittande som stående och gående. Färgerna som dom stickar i är ofta väldigt starka. Kvinnorna som har på sig den traditionella klädseln med kjol och hatt och tygstycke över axlarna kan vara helt klädda i neongult, eller i en blandning av rosa och rött eller starkt turkos med knallgrön. Alla färgkombinationer finns, bara det är färg. Det är fint. Recontra är ett ord som dom använder i Peru väldigt mycket och det betyder ungefär "väldigt mycket". Så "recontra tejiendo" blir ungefär väldigt mycket stickandes.

El Camino de los Cuys Aplastados

2009-04-29T01:56:00.001+02:00

Här i Cajamarca ligger flera affärer av samma typ på samma gata. Om man vill köpa sig ett par skor går man till skogatan där det finns en massa affärer och stånd som säljer skor. Vill man köpa en säng går man till sänggatan osv. Det finns säkert någon ekonomisk uträkning om hur länge en sådan taktik är fördelaktig och när det börjar bli för mycket konkurrens.
Min nya väg till jobbet är i alla fall El Camino de los Cuys Aplastados, Dom tillplattade Marsvinens Väg. Av någon anledning så sitter alla damerna och säljer sina skalade, uppskurna och nysköljda marsvin på just den vägen som jag måste ta till jobbet. Den där synen och den där lukten klockan halv åtta på morgonen direkt efter frukost är något som kommer sätta djupa spår i mig...

Hulkenbiceps i Alpacagarn

2009-04-29T01:50:00.000+02:00

Ett litet barn-tröje-stick-försök, för bebis med Hulkenbiceps. Det där med bebisproportioner har jag inte så bra koll på... För få bebisar i min omgivning! Men det verkar som om släkt och vänner håller på att råda bot på det, mycket snart!

Vägglöss och vantar

2009-04-29T01:43:00.000+02:00

Jag har flyttat och nu bor jag tillsammans med en amerikansk tjej som är antropolog. Hon jobbar för en NGO här och är ofta ute i byarna omkring Cajamarca för att göra inetvjuer med dom som bor där. Hon tar sig fram till häst och till fots och är ofta borta i flera dagar. Byborna erbjuder sovplats och mat: ett berg med ris och friterad potatis. Lite då och då får hon ena halvan av ett stekt marsvin, det är lyx.
Jag vill på intet sätt insinuera att husen i byarna skulle var smutsigare än husen i stan, det är jag för mycket stadsbo för att veta något om. Men det verkar som om Anna har fått med sig några av dom där allra minsta oinbjudna gästerna hem. Det verkar vara ett sorgligt faktum; vi har fått vägglöss. Det är ganska otrevligt.
Jag lugnar vägglösspressade, exjobbsstressade och svinpestoroliga nerver med lite stickning. Vantarna som påbörjades för länge sen är nu klara. Lite tvåändsstickning i Peru!